Förenade världar

I lördags gifte vi bort ytterligare en kompis. Det intressanta med detta bröllop var att även två kulturer skulle förenas. Till största delen var det ett klassiskt svenskt bröllop med vigsel i kyrkan och sittning efteråt. Men de persiska inslagen förgyllde verkligen upplevelsen. Exempelvis har man i Iran seden att när bröllopstårtan ska skäras, dansas kniven fram till brudparet. Det vill säga gästerna dansar och skickar kniven mellan sig tills den slutligen når fram till brudparet. Mycket trevlig sed som gör hela tårtförfarandet både högtidligare och gladare, tycker jag.

Just detta med dans är kanske den största skillnaden mellan svensk och persisk kultur. Persisk musik är mycket rytmisk och medryckande och det är nästan omöjligt att inte röra sig i takt. Och alla dansar med alla, lite som på discotek. Tyvärr lyckades jag att stuka foten dagen innan bröllopet, men jag dansade så mycket jag orkade till de persiska gästernas förtjusning. Jag tror många var lite besvikna på svenskarna generella motvilja att ta en sväng om på dansgolvet. Det blev dock lite bättre senare på kvällen. ;)