Hur kommer det sig att vi i vårt samhälle till varje pris vill undvika döden? På ett tåg mellan Östersund och Stockholm pratade jag en gång med en man från Thailand. Han var Buddhist. Han sa: Det enda vi vet med säkerhet om livet är att vi föds, vi blir äldre, vi kanske blir sjuka och vi dör. Allt annat är bara utsmyckning på vägen. Detta gäller alla.
Många gånger när mitt liv känns tungt och tröstlöst brukar jag trösta mig med denna tanke. En dag slipper jag ifrån allt detta (som känns tungt och jobbigt). Och jag kan nästan se fram emot den dagen. Dagen jag går i mål. När jag har gjort allt det jag kom hit till denna värld för att göra. Ja, det är en dag att se fram emot. Den dagen döden kommer som en belöning.
Men tills vidare strävar jag på, och försöker så gott jag klarar göra meningsfulla val i mitt liv. Så min dödsdag blir något att fira.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar